Föreningen

Föreningens verksamhet i dag

 Nyköpings Biodlare är en förening med mycket gamla anor. Men också en förening som lever i samklang med tiden.

Föreningen har med sin verksamhet som främsta syften att främja medlemmarnas intressen och att främja biodlingen inom föreningens upptagningsområde.
Föreningen och dess medlemmar skall också i olika sammanhang både i det lokala samhället och på distrikts- och riksplanet verka för och informera om bin och binas stora roll i naturen.

Föreningsgård och föreningsbigård

Föreningen bedriver sin verksamhet vid Lilla Kungsladugården, belägen vid den södra motorvägsutfarten från Nyköping. Där har vi en modern altan-vid-konstrundan-300.jpg föreningsgård byggd med egna krafter och invigd 2003. Föreningsgården består av en samlingssal som rymmer drygt 30 personer, ett kök samt kapprum och toalett. På gården finns även en förrådsbyggnad för förvaring av föreningens biutrustning. Givetvis har föreningen även en bigård med med gula italienska bin (Apis mellifera ligustica). Föreningen har beslutat att inom sitt upptagningsområde i första hand främja och bedriva avelsarbete på det gula biet. Anledningen till att vi har fastnat för det gula biet är dess mycket goda egenskaper som består av att rasen är bra till humöret (from och kakfast), att den lever i större kolonier som ger bra vår- och försommardrag samt att rasen är känd för att vara svärmtrög. Bigården används som studie- och referensbigård samt till honungsproduktion. Du kan läsa mer om bigården här.

Tema- och diskussionskvällar

Föreningen har tema- och diskussionskvällar på torsdagar med start klockan 18. Under vinterhalvåret (januari – mars) är det träff första torsdagen i varje månad. Under bisäsongen/sommarhalvåret är det normalt torsdagsträff varje vecka. Du kan se aktuellt program om du går in på program. Alla biintresserade är välkomna på dessa torsdagsträffar. Vi ser gärna att biodlare från andra föreningar såväl som icke anslutna biodlare kommer på våra träffar för en trivsam samvaro. Bigården är även öppen för besök de torsdagar då vi har träffar på föreningsgården.

Kursverksamhet

Föreningen bedriver även kursverksamhet i sina lokaler och har vanligtvis en nybörjarkurs per år samt även vissa år kurser inom specifika områden. Är du intresserad av att till exempel lära dig grunderna i biodling eller har andra önskemål, tveka inte utan kontakta oss. Du kan läsa mer om kurser och vår kursverksamhet under sidan Utbildning/kurser respektive Nybörjarkurs.
Föreningen ställer upp med faddrar för de som önskar en fadder, allt för att man som nybörjare skall känna sig trygg och inte ramla i de fallgropar som finns när man börjar den spännande resan med bin. Under 2000-talet har antalet deltagare vid kurserna ökat och vi har sett en större tillströmning av kvinnor som vill syssla med bin och biodling. En utveckling som föreningen gläder sig mycket åt.

Avläggarverksamhet och drottningodling

Nyköpings biodlare har under de senaste åren uppmuntrat sina medlemmar att bedriva avläggarverksamhet allt för att kunna erbjuda nya biodlare bisamhällen att starta med. Under 2012 startade föreningen en drottningodlingsgrupp, allt för att bredda drottningodlingen inom föreningen och hjälpa de medlemmar som vill syssla med drottningodling. Det finns i föreningen mycket goda kunskaper när det gäller drottningodling, kunskaper som vi vill sprida till fler medlemmar och också få yngre att intressera sig för drottningodling. Det finns ett stort behov av både avelsarbete och inte minst att få fram bruksdrottningar i en större mängd.

 Utåtriktade verksamheter

Föreningen har som en av sina målsättningar vara med då det ordnas utställningar, säljs närproducerat eller på annat sätt informeras inom föreningens upptagningsområde. Vid sådana tillfällen skall målsättningen vara att Nyköpings Biodlare finns med och informera och sälja sina produkter. Vi skall även informera skolorna inom upptagningsområdet om vår verksamhet och erbjuda dem studiebesök och även föreläsningar/lektioner om bin och biodling.

 Informationskanaler som föreningen har

Föreningen har en hemsida, den som du just nu är inne i. Till detta har föreningen även ett föreningsblad, Binät. Binät har en normal utgivning på fyra nummer per år och distribueras till samtliga medlemmar. Du kan även ta del av äldre nummer av Binät här på hemsidan.

Historik

Nyköpings biodlare räknar sin tillblivelse till den 30 januari 1898. Vid bildandet tog sig föreningen namnet Stigtomta biodlarförening. Under årens lopp har föreningen gjort ett antal namnbyten för att i dag heta Nyköpings Biodlare. Med namnbytet vill föreningen markera att det är en förening för hela Nyköpingsregionen och inte enbart en förening för orten Stigtomta.

Första åren

Vid grundandet hade föreningen 10 medlemmar och bland dessa valdes K G Pettersson boende i Stigtomta till föreningens förste ordförande.
Av föreningens första protokoll framgår att det invintrades 44 samhällen och skördades 56 liter honung samt att det utgick 18 svärmar. Avläggarproduktion vid slutet av 1800 talet skedde främst med svärmar och på den tiden var således svärmtröghet inte så högt prioriterat som i dag.
Antalet samhällen per biodlare låg på 4 – 5 samhällen och snittskörden honung låg på en ganska blygsam nivå.
Av första protokollet framgår även att den som ville lämna föreningen skulle värva en ny medlem. Som kuriosa kan nämnas att detta beslut har ännu inte återkallats så det gäller även i denna dag.
K G Pettersson satt som ordförande för föreningen fram till 1903, då G Lundström tog vid.

Legendariska biodlare i föreningen

Henning Friedlander tog över ordförandeklubban 1909 och han satt som ordförande ända till 1941, det vill säga i 32 år. Totalt var Henning med i föreningen i hela 47 år, en riktig trotjänare som betydde mycket för biodlingen i Nyköpingstrakten i brytningstiden mellan det gamla sättet att odla och den nya rationella biodlingen med ramar. Under dessa år ändrades fokus allt mer mot att kontrollera samhällena mer och avläggarproduktionen baserades allt mindre på svärmar. Nu började fokus allt mer riktas in mot att få drottningar och samhällen som var lätta att hantera. Man började sätta fokus på egenskaper som honungsproduktion, rensningsiver, svärmtröghet och kakfasthet.
Strax efter andra världskrigets slut kom så nästa stora legendar i föreningen och det var Sven Gustavsson. Sven blev ordförande i föreningen 1947 och han satt som ordförande ända till 1968, det vill säga i 21 år. Han var även ordförande i länsförbundet under 1960-talet närmare bestämt mellan åren 1963 till 1968. Sven var även engagerad på riksplanet och satt även som medlem i riksförbundets styrelse.

Näste store biodlare som har satt stora avtryck i föreningen är John Andersson. John var mycket intresserad av drottningodling och gjorde mycket stora insatser inom avelsarbetet. Många är mycket tacksamma för de flitiga, snälla och svärmtröga drottningar som han avlade fram. John var medlem i föreningen mellan åren 1968 till 1996.
Ända sedan början av 1960-talet har Rune och Gun-Britt Jansson varit med i föreningen. Rune kom med i föreningen 1962 och Gun-Britt året efter. De har båda dragit tunga lass i både styrelsearbete, som med det praktiska arbetet i föreningen. Gun-Britt har varit kassör i många år, skrivit protokoll och däremellan varit revisor plus suttit i åtskilliga valberedningar. För närvarande är Gun-Britt föreningens ordförande. Hon var också en föregångare när det gäller kvinnor och biodling. Vi har fått en hel del kvinnliga biodlare, tack vare det arbete som de första kvinnorna lade ned i föreningens arbete. Rune har suttit som ordförande i föreningen både under 1970-talet och under 2000-talet. Till detta så har Rune också varit tillsyningsman i bifrågor inom distriktet. Båda har också varit aktiva i distriktsarbetet och arbetat på riksplanet, där Rune bland annat har varit med och tagit fram diverse standarder för biodlingen.
Jag har tidtagare nämnt John Andersson och de betydelsefulla arbeten som han lade ned på avelsarbetet vid sina drottningodlingar. John fick en värdig efterföljare i Stig-Arne Bjärklev. Stig-Arne kom till föreningen 1982 och utvecklades under Johns vingar till en mycket

skicklig drottningodlare. Innan Stig-Arne fanns det en hel del biraser inom föreningen; nordiska, gula, buckfast, cranie liksom diverse korsningar mellan alla dessa raser. Under Stig-Arnes arbete så har föreningen fått den bistam som vi i dag har i form av gula italienska bin (Apis mellifera ligustica). Stig-Arne i sin tur utbildade drottningodlare som exempelvis Ingvar Pettersson och Per Ahlström. Stig-Arne gjorde även ett mycket betydelsefullt arbete med avelskommittén i distriktet. Vi får inte heller glömma att Stig-Arne även var en administratör och organisatör av stora mått. Under hans ledarskap genomgick föreningen en modernisering och en omorganisation som vi har stor glädje av i dag. Under den period som han verkade genomgick föreningen en förnyelseprocess som har inneburit både EU-projekt och att föreningen i dag har en egentillverkad föreningsgård med egen bigård.  Stig-Arne var föreningens ordförande vid sin bortgång i början av år 2003.

Biodlarföreningsverksamheten i Nyköpingstrakten i gången tid och fram till i dag

År 1948 bildades en samarbetsorganisation mellan 11 stycken lokala biodlareföreningar i Nyköpings närhet. Föreningarna inom kretsen hade gemensamma träffar och försökte på olika sätt att hjälpa varandra. Antalet föreningar inom området krympte för att i slutet av 1970-talet vara nere i fyra samverkande föreningar; Stigtomta biodlarförening, Nyköpingstraktens Biodlarförening, Råby/Rönö biförening och Tystberga biodlareförening. Dessa fyra föreningar gjorde ett försök med en gemensam bigård på Fåfängan vid Nyköpings lasarett. Bigården vid Fåfängan levde i fem år mellan 1980 – 1985. Av både organisatoriska som praktiska orsaker så blev detta försök med en gemensam bigård endast femårigt. Men detta försök med en gemensam bigård var embryot till den föreningsgård och föreningsbigård som vi har i dag.
För närvarande finns två biföreningar kvar i Nyköpings kommun och det är Nyköpings Biodlare samt Tystberga biodlareförening. Stigtomta (2002) och Råby/Rönö (2011) gick upp i Nyköpings Biodlare.
Namnet Nyköpingstraktens Biodlarföreningen kändes tungrott och namnet ändrades till Nyköpings Biodlare. Namnändringen har skett genom en successiv övergång, men från 2003 kan man anse att namnet är Nyköpings Biodlare. Samarbetskretsen blev vilande 2004 efter en motion till Nyköpings Biodlares årsmöte i november 2003.

Nya tider träder in – EU projekt och föreningsbigård

Åren innan millennieskiftet 2000 diskuterades det i föreningen om att skaffa en egen föreningsgård med tillhörande föreningsbigård. Bland annat hade Per Ahlström varit på besök hos biodlarna i Mariestad och där blivit inspirerad av deras föreningsbigård. Diskussionerna ledde sedan fram till en ansökan om EU-bidrag till ett projekt betitlad Få Nyköping att blomma och bära frukt. Projektet hade flera syften, bland annat att få fler biodlare och framförallt fler yngre biodlare:

  • Skapa en föreningsgård med tillhörande studie- och referensbigård där föreningen kan bedriva utbildning och fortbildning av biodlare.
  • Använda den tillskapade föreningsgården som en plats dit skolor och allmänhet kan komma för studiebesök.
  • Öka kännedom om binas stora roll i pollineringen samt pollineringens betydelse för grödornas kvalitet och mängd.

Den totala projektkostnaden beräknades till 1 120 000 kronor.

Finansieringsplanen såg ut på följande sätt:

  • Projektstöd från EU: 300 000 kr
  • Privat sponsorsfinansiering: 132 000 kr
  • Privat direktfinansiering med arbetsinsatser och liknande: 587 500 kr
  • Offentlig finansiering med bidrag från Nyköpings kommun och Länsstyrelsen: 100 500 kr

Föreningen fick de medel som de sökte om och projektet drogs i gång i augusti 2000. Det genomfördes enligt tidsplanen och var klart i augusti 2003. Arbetet utfördes till stora delar med arbetsinsatser från medlemmarna själva samt med visst stöd från kommunens arbetscentrum. Det var framförallt tre personer som var de som höll i trådarna i detta projekt och det var Stig-Arne Bjärklev, Staffan Tegebäck och Per Ahlström.
Resultatet av projektet blev:
Föreningsbigård med klubbstuga vid Lilla Kungsladugården, fler medlemmar i föreningen, massor med studiebesök, klassrumsbesök i kommunens skolor samt ett stort uppsving i föreningens interna verksamhet med kurser, föreläsningar och utvecklad föreningsarbete med torsdagsträffar som fortsätter än i dag. Samarbete med ortens bönder inleddes och förståelsen om binas viktiga roll i naturen är i dag grundmurad. Projektet var en stor framgång för Nyköpings biodlare. Invigning av föreningsbigården med klubbstuga skedde den 17 maj 2003. Invigningstalare var SBR:s vice ordförande Nils-Erik Persson.

Medlemsutveckling

Som framgår ovan var det 10 personer som lade grunden till föreningsverksamheten bland biodlarna i Nyköpingstrakten. Medlemstalet har naturligt nog pendlat under årens lopp. Från de 10 pionjärerna år 1898 steg medlemstalet stadigt fram till slutet av 1910-talet. Under 1920-talet skedde så en viss tillbakagång för att 1924 notera en bottennotering med 33 medlemmar.

Under krigsåren 1939 – 1945 led Sverige under knapphetens tecken och en mängd varor var ransonerade. Bland annat var socker ransonerat, men biodlare hade en extra tilldelning av socker för invintringen av sina bin. Effekten av detta blev ett uppsving för biodlingen i Sverige och den märktes av även hos biföreningarna i Nyköping. Efter krigsslutet hade Nyköpings Biodlare över ett hundar medlemmar, med en topp 1947 på 127 medlemmar.
Sedan toppåren på 1940-talet har medlemsantalet sjunkit. En uppgång i medlemskåren fanns i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet och denna uppgång kan nog tillskrivas den så kallade Gröna Vågen.
I dag ligger medlemsantalet på stadiga siffror runt 90 medlemmar.  Nya medlemmar kommer till, inte minst via de nybörjarkurser som vi har, men i andra ändan så slutar andra medlemmar av olika orsaker, bland annat på grund av åldersskäl.
Åldersstrukturen bland biodlarna hos oss, är som på andra håll i biodlings-Sverige, förskjuten mot de övre åldrarna. Vi kan dock konstatera en viss föryngring under de senaste åren och vi har faktiskt också en juniormedlem i föreningen. Även tillskottet av kvinnliga biodlare har drivit medelåldern nedåt i föreningen.
Den riktigt stora förändringen bland föreningens medlemmar under framförallt 2000-talet är den stora tillströmningen av kvinnliga biodlare. Detta är en mycket glädjande förändring och ger ett stort hopp för en fortsatt positiv utveckling på alla plan i föreningen och för biodlingen i trakten.

Honungsproduktionen förr och nu

Honungsproduktionen har ökat väldigt mycket under den tid som vi har statistik. Vid föreningens start 1898 var den totala honungsproduktionen 56 liter. De invintrade samma år 44 samhällen. Vi vet inte hur många samhällen det var som producerade dessa 56 liter, men det var troligen inte fler än 44 samhällen, troligen färre. Under tiden 1900 – 1940 var den normala medelskörden aldrig högre än 15 kg per samhälle, vilket ändå får sägas vara ett stort steg framåt när man ser tillbaka till slutet av 1800-talet. Första gången som medelskörden översteg 20 kg var 1951. Den allra första ”rekordskörden” fick föreningens biodlare 1959 då medelskörden blev 32,2 kg, det var viktigt med hektogrammen också. Toppnoteringen som föreningen har uppgifter på är från 1995 då medelskörden blev 63 kg. En normalskörd för biodlarna i våra trakter ligger på 40 – 50 kg per produktionssamhälle i dag.
Vad är orsaken till denna utveckling på dessa dryga 100 åren från 1898 och fram till i dag 2012?
Det finns flera faktorer med de allra största faktorerna är nog:

  • Utvecklingen av både materiel och driftsformer som har skett.
  • Ett medvetet och allt skickligare arbete med avel som har gett bistammar som är avlade på bland annat ökat nektarinsamlande.
  • Det allt bättre arbetet med att dels avla fram bistammar som klarar av sjukdomar bättre genom avel på rensningsiver, men också biodlarnas allt högre kunskaper om bisjukdomar och hur dessa skall bekämpas.
  • Oljeväxternas allmänna introduktion i jordbruket i våra trakter. Oljeväxterna kom i mer allmänt bruk i trakten andra halvan av 1950-talet. Här finns säkert en del av svaret på ”rekordskörden” 1959.

Vi får inte glömma vädrets inverkan. Bra och dåliga ”bisomrar” ger toppar, exempelvis 1995, och dalar. Men vädret gör hack i statistiken. De förändringar vi ser i det längre perspektivet beror av andra faktorer, som exempelvis de ovan angivna faktorerna. Dock kan förändringar i vädret bli en större faktor i framtiden på grund av den globala uppvärmningen. Likaså kan förändringar inom jordbruket bli en större faktor i framtiden, exempelvis genmodifierade grödor. Allt detta kan påverka bina och biodlingen.
Det är viktigt att vi varje år får in statistik från våra medlemmar på antalet bisamhällen, vinterdödlighet, honungsproduktion och sjukdomar som samhällena drabbas av. Annars kan vi inte se i lite längre perspektiv hur biodlingen utvecklas och vi kan inte heller dra lärdomar om vad vårt arbete med avel, materielutveckling och sjukdomsbekämpning ger och inte heller kan vi dra lika goda slutsatser om vad förändringar i jordbrukssamhället ger för effekter på våra bin. Bina har alltid varit och kommer även i framtiden att vara viktiga miljöindikatorer.

Arne Fjällborg